Helt säker på att det är hennes urklipp, kan man naturligtvis inte vara, men för enkelhetens skull utgår jag därifrån. Däremot är de säkert inte skrivna vid samma tid som kokboken, men Freja blev som sagt ganska gammal och kan på sin ålders höst ha blivit sugen på följande recept:
Påsksillen bör läggas in i god tid, den behöver 8 till 10 dygns "mogning" i kylskåp för att bli som godast.
Glasmästarsill
Välj extra bredryggig fetsill och befria den från huvud, stjärt och innanmäte. Däremot bör den varken flås eller benas ur. Sillen saltas ur under tre dygn.
Till fyra stora sillar (beräknade för 8 - 10 pers.) gör man en ättikslag på 2 del. vinättika, 4 del. vatten samt drygt 2 del. socker. Lagen får koka några minuter för att bli kvitt den råa ättiksmaken och sedan kallna tills den blir ljum.
Sillen sköljes, den svarta bukhinnan avlägsnas noga, likaså fenorna och så skäres varje sill i ganska breda bitar tvärs över.
Sillen varvas i en glasburk med skivad gul lök under och över. Mellan varven direkt på sillen strös grovkrossade kryddor - 25 kryddpepparkorn, 20 à 25 vitpepparkorn + 2 à 3 st. lagerblad.
Mellan varven på löken lägges reffelskivad kokt morot o. färsk dill. Rikligt med dill skall det vara och köp djupfryst då den nya ännu ej fått tillräckligt kraftig arom. Då sillbitarna varvats med lök, kryddor, morto och dill överbindes burken och ställs i kylskåpet där den bör förvaras minst en vecka, gärna mer innan den tages i bruk.
...................
På baksidan av receptet finns en liten artikel med bild på en ung, blond kvinna:
EN KRINGRESANDE TEATERKVINNA träffade vi nyss, nämligen fru Gerissa Jalander-Dahlin, som just återvänt till norrköpingshemmet efter att ha kuskat på riksteaterturné i två månader med Anouilhs Antigone, där hon spelat titelrollens syster Ismene.
Hur var det nu att flacka omkring från stad till stad, undrar vi.
Jo, det var kolossalt roligt och slitsamt att rusa i väg med tåg på morron, åka en stump, vänta ett par timmar i nästa stad, åka en bit igen osv. Ty Riksteatern betalar inte snälltågstillägg annan än i trängande fall, så följaktligen blev det mestadels att töffa med lokaltåg mellan Östersund, Kalix, Jokkmokk, Gävle, Varberg, Ystad och långa rader av platser däremellan. Allt gick väl, ingen blev sjuk på allvar och bortkomna reseffekter kom till rätta.
Vilken publik var nu den bästa?
Absolut norrlänningarna! Tänk bara i Kiruna, där folk kom i bussar från svartaste lapplandsobygden, ingalunda skrämda av ordet tragedi, människor som ald.....
... och där hade Frejas sax varit på hugget, så vi får nog aldrig veta vad norrlänningarna aldrig upplevt.
